Det är stort att Mos Def kommer till Stockholm den 4/11. Visst, Nas och De La Soul spelar samma kväll, men de är inte Mos Def för mig. Mos Def är tillsammans med Talib Kweli killen som lärde mig rappa (Thieves In The Night kan jag fortfarande utantill). Han gjorde min sommar med Oh No och han spelade Katrina Clap från ett lastbilsflak utanför VMA-galan 2006. Han gjort sig en skådespelarkarriär och fått roller som knappt finns för svarta skådespelare, än mindre för rappare. En nästan motsägelsefull kombination av kompromisslöshet och eftertänksamhet har gjort honom till min ständige följeslagare i 10 år. Genom min upproriska gymnasietid via min nerrökta första tid som ung vuxen till min nuvarande tillvaro som soon-to-be småbarnsförälder har han gett något tillbaka varje gång jag har lyssnat på honom. Jag har inte järnkoll på alla hans låtar längre, jag tyckte att The New Danger var en ganska grötig historia även om Sex Love & Money är helt fenomenal. Jag skulle kanske inte kalla honom min favoritrappare ens, men det är riktigt stort att få se honom efter 10 år. Riktigt, riktigt stort.

2 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera

Traveling man också en riktig klassiker
Ja hur fan kunde jag glömma den?