Jag borde säkert vara mycket oroligare än jag är. Jag jobbar ju i en hyfsat konjunkturkänslig bransch, så det kan säkert gå riktigt jävla åt helvete ganska snabbt. Jag är ändå förvånansvärt lugn. Jag har inga aktier, inga fonder. Min pension kommer säkert hamna några tusenlappar under existensminimum eftersom jag aldrig öppnar mina orange kuvert, men den dagen den sorgen. Just nu ser jag egentligen mest framför mig hur jag om tre år, skuldfri och med helt ok inkomst, kommer kunna köpa den där lägenheten som är ungefär en miljon för dyr för mig just nu. Det här klippet lovar gott (från Vassa Eggen)
1 kommentar
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Varför skriver du ingenting? Du kan ju inte börja blogga igen och få folk hookade och sen sluta? Skärpning!