Så lanserades då Nyheter24 igår, och inom loppet av några minuter hade mediabranschens avbytarbänk raljerat, spytt galla och spelat apa. Till och med Olle Lidbom, som jag håller som en av de kunnigaste människor i landet när det gäller print, bekände färg när han i en smörpappertunn analys av sajten egentligen inte hittar något annat att anmärka på än att Douglas Roos utnyttjat sitt kontaktnät, att Nyheter24 liksom majoriteten av all media idag ger tillbaka till de annonsörer som vågar satsa hos dem och att formen var ”konstig” (matigt Olle, matigt). Vad gäller antalet annonsörer på sajten så verkar det vara mindre känt än jag insåg att man på en sajt säljer antal exponeringar. Det vore korkat, farligt och oansvarigt att sälja exponeringar man inte vet att man kan leverera, så jag kan inte se något kontroversiellt alls i att antalet annonsörer är litet innan man har en aning om vad man kan leverera.

Idag finns en enda sajt som kan ge både räckvidd och effekt för en annonsör som vill nå en bred målgrupp. Den sajten är så stor att den ändå har råd att behandla sina annonsörer ganska illa om man tittar på placeringar, och orimligt dyr om man vill att en kampanj ska löpa under en längre period. Jag tror absolut att man med Nyheter24:s strategi att vara generös med bannerutrymme och placering kommer att kunna bli attraktiv för annonsörer på ett annat sätt än man hade varit med bannerlister i högermarginalen och 35 pytteformat utpytsade över sajten.

Själva formen då?

Jag är lite orolig för att sajten i nuvarande utförande är för lätt att lämna, och om inte rubriksättningen vässas betydligt skulle jag överväga att komplettera med underrubriker i lite mindre teckengrad under huvudrubriken för att kunna presentera artiklarna på ett lite mer lockande sätt. Sajten är givetvis sjukt jävla apful rent estetiskt om man jämför med Bons eller Rodeos, men det ska man ju inte göra. Bildspråk, form och typsnitt känns cyniskt kalkylerade.

Nyheter24 är inte skriven för mig, det är helt uppenbart. Jag kommer givetvis att besöka den ändå eftersom en av mina närmsta vänner skriver där, men det är absolut en sajt som appellererar till det sensationslystna och snaskiga hos sina läsare. Jag tycker lite illa om det, men till skillnad från de flesta andra kommentatorer så ser jag dock ändå stor potential i sajten, och om bara riskkapitalisterna är tillräckligt uthålliga så tror jag att Nyheter24 i en lågkonjunktur har goda möjligheter att ta initiativet från stelbenta tidningsjättar med blödande papperstidningar i bagaget.

Sjukt kul.

Se debatten här.

När det gäller uppmärksamhetstörstande, osäkra, utstötta och revanschsugna tonåringar kan jag inte hjälpa att jag tror att det är så ändå. Jag tror att sättet media har pratat om stenkastningen på Gottsunda-bussarna har peppat ungarna att kasta fler och större stenar. Jag tror att löpsedel, ettan och 25 sidor i mitten inspirerar fler Columbine-ungar att göra slag i saken. Jag tror att den berömda andrafieringen av invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet med språkförbud i skolan, obligatoriska gynundersökningar och all annan skit som idisslas i media gör berörda parter både ännu mer övertygade om att motparten är helt från vettet, och mer övertygade i att deras eget beteende är det rätta. Inget av det stämmer nödvändigtvis.

Det är symptomatiskt att det största orosmomentet för Barack Obamas kampanj inför debatten nu på fredag, är just att han har en tendens att problematisera enkla påståenden, en ovilja att uttrycka sig kategoriskt och rubrikmejslat. Det kan ligga honom i fatet. Det kan ligga en kandidat till världens mest ansvarsfulla jobb i fatet att han inte kan uttrycka sig tillräckligt yxigt.

Jag är killen ni alla skyller på, jag är ansvarig för intäkterna på en tidning. Jag vägrar ta på mig någon skuld. Det är en journalists förbannade skyldighet att inte bara rapa upp information från den partsinlaga som är skriven med störst bokstäver, utan faktiskt på riktigt hjälpa mig att förstå min omvärld. Där misslyckas ni allihopa varje dag, varje timme, nästan varje artikel just nu. Över hela fältet. Skäms.

Och innan nån kissar i byxorna så syftar titeln på mördarna, inte löpsedelsmakarna. Även om de mördat löpsedlar på löpande band en tid nu.