Det suraste är faktiskt inte Annah Björk, utan att hennes chef faktiskt på allvar verkar försvara den inskränkte pekoralen hon kastade upp häromdagen. Inte det pliktskyldiga ”jag måste stå upp för mina anställda” utan ett passionerat Don Quijote-utfall mot alla oss som inte ser nyanserna i hennes rollermålning av världens mest utbredda musikgenre. Snyggt. Axel Björklund och Johan Wirfält visar att man kan vara både vit, medelklass och icke troende utan att vara bigott, och på ett sätt är det väl bra att den här skiten flöt upp till ytan. Om vi nu ska diskutera kvinnosyn, vilket vi ska, så bör vi göra det utan att hänga upp den på svarta, muslimer, svennar, rap eller glamrock. Objektifiering av kvinnor är vi nämligen skyldiga till lite till mans, oavsett om uttrycket är retuscherade 18-åringar från Skara eller American Apparel-annonser. Så länge kritiken framförs i form av svepande generaliseringar med rasistiska undertoner så kommer ingen att ta den på allvar, och det är alldeles sant att bevisen för att glorifiering av sex och våld i populärkultur skulle påverka den ”verkliga” världen är minst sagt bristfälliga.
Ett problem för oss som slentrianmässigt hasplar ur oss det argumentet är ju att det faktiskt är verkliga världen, även om det inte är vår verkliga värld. När jag funderar lite till kan jag inte hjälpa att jag tycker att det är lite av ett problem det där. Inte att vi tittar på det och tar intryck, utan att det händer. Att en generation unga (oftast icke-vita) tjejer springer på auditions för att få äran att bli filmade från midjan och neråt medans en kille med dyr tandställning pratar om ett par olika sätt han tänker knulla henne på. Alla modelldrömmar som slutar med en 50 Cent-video eller en dubbelmacka på ett motellrum, cameras rolling. Jag tror inte att det är hiphop, rock eller poesi som gör det, men något är det ju. Något vi gör, allihopa, får väldigt många attraktiva tjejer att känna att utseendet är det de ska tjäna pengar på. Ibland går det alldeles utmärkt, men när det går åt helvete så går det ju riktigt åt helvete. Det borde vi försöka ändra på något sätt.
Jag hatar antropologer. Utan antropologer hade ingen tänkt tanken att ”återställa” en indianstam till något slags krystat ursprunsskick med höftskynken och hyddor för att vi civiliserade västerlänningar ska få känna vilden inom oss. Äckligt är det.
Annah Björk är inkompetent så till den milda grad att hon borde få städa sitt skrivbord redan idag. Det är redan konstaterat. Hon är dessutom till randen full av rasfördomar vare sig hon inser det eller inte. Vidare är hon alldeles särskilt rädd för svarta män utan Prada-sneakers och shutter shades. Det har många sagt bättre än mig, och jag får väl skämmas lite för att jag har slutat läsa City på morgonen och blir en dag sen på pucken.
Man får faktiskt inte vara hur generaliserande, spekulativ och okunnig som helst om man är under 30 och jobbar på ett nyhetsmedia. Det är inte OK, varken för journalister eller krönikörer. Man får inte haspla ur sig vilken rasistisk dynga som helst och rädda med ”men det finns ju kloka negrer också” på slutet. Men nånstans har kreddsvennarna cyklat hela varvet runt och känner sig så jävla världsvana att vad som helst är OK. Som när DJ Turkdisco presenterar sitt set på garanterat helvita klubben Ace som ”en blandning av neger-electro och booty-techno”. Kul, haha vad crazy. Själv tänkte jag köra lite Auschwitz-funk med en ton av revbens-disco nu i helgen. Lika kul?
Det är så fartblint i Annahs, Turkdiscos och i viss mån även i min värld. Det är så vitt.
Om jag som har betyg i Matematik A på gymnasiet, fick G i Företagsekonomi och som får migrän av att jobba i excel mer än en timme i stöten. Om jag, till och med jag, såg klart och tydligt att det här skulle gå precis åt helvete för nästan två år sen. Hur kommer det sig att inte en ena banktjänsteman, rådgivare, revisor, placerare kunde tänka bortom nästa kvartalsbonus och dra i nödbromsen? För att varken människor eller företag funkar så. Därför behövs tydliga lagar som reglerar finansmarknaden. Lagar, inte branschregler. Typ samma sak fast lagar får man faktiskt en kännbar bestraffning om man bryter mot. Så där. Skäms. Sitt och spegla er i glasbetongen tills ni tynar bort.
Jag är ju så svag för den där mannen. Jag tänker inte sitta och heja på som nån annan hejaklacksledare i ett val som ingen som läser den här bloggen kan påverka anyways, men jag är ju så svag för den där mannen. Så fort han ges ett utrymme bara lite större än de vanliga idiotintervjuerna på TV så skiner han ju. Det gör han faktiskt. Och titta så fin han blev när Terry Richardson fick sätta tänderna i honom inför en intervju med Vibe i september förra året. Jättefin blev han.
I min faktiskt ganska svårartade The Wire-abstinens har jag börjat youtuba efter behind the scenes, prequels och annat lullull som kan få mig att sluta tänka på att det inte finns fler avsnitt. För en och en halv timme sedan satte jag hackan i huvudådran.
Här nere får ni 1 timme och 22 minuter med ett David Simon-seminarie på USC, där han dels pratar om serien (och förklarar poängen med säsong 5, vilken jag ärligt talat inte hade kopplat riktigt förut), men framförallt om journalistik, internet, dagstidningarnas snabba förfall och allt det andra vi ältar. Ofta insiktsfullt, aningen inskränkt i sin syn på hur media ska finansieras, men på det stora hela något alla borde se.
Dessutom får man veta en hemlis. Bara en sån sak.
Ah och just det, ljudet kommer igång efter någon minut.
Adidas har tillsammans med yours truly satt ihop en trevlig liten tävling. Gå in på www.originalsfestival.com och sätt ihop er egen lilla line-up, och dela med er till alla ni känner. Den som får flest besökare på sin festival vinner en resa för två till Australien, Singapore Airlines, hotell och festivalbesök, mitt i december. Surt att jag inte får vara med, men såhär hade min sett ut om jag hade fått:
Det här med att bo då. Det ska tydligen bli rätt jävla mycket dyrare framöver, och då undrar jag lite… Vem var det som började tycka att det var kredd att lägga halva sin disponibla inkomst på att bo? Varför har det bjudits sjukare och sjukare summor för sunkigare och sunkigare ettor på söder, tills proppen nu har gått ur den marknaden och fastighetsägarna lystet vänt blickarna mot hyresrätterna? Ni kunde liksom inte hålla er eller? Klart ni var tvungna att äga ert hem, så ni kunde helkakla badrummet, spröjsa köksdörren och lägga golvvärme och klinkers i hallen och köpa nåt japanskt jävla ädelträ till köksbänken. Klart, såklart. Tack som fan. Tack för att ni röstade fram människor som lät er göra allt det, samtidigt som de höjde avgifterna för kollektivtrafiken med 50% på fem år, la varenda jävla spänn på väktare som till och med har sopat på en så beskedlig figur som Eric. Gänget som tyckte att 4 timmar framför en 486:a i Vårby Gård var ett bra sätt att få både en högst tillfälligt arbetslös reporter och en deprimerad missbrukare att komma in i samhället igen, gänget som inte bangar på ge Försäkringskassan direktiv att INTE låta en man som har 3 bypassoperationer, 3 blodproppar, SLE, 2 hjärnblödningar, migrän och en fucking elrullstol på sitt CV, bli sjukskriven. Arbetsförmåga you say?
Jag kan inte låta bli att förakta er ska jag säga. Lättledda hjon tänker jag i mitt huvud, och då tänker jag väl om er för den enda andra förklaringen är ju att ni såg hela tiden och är direkt ondskefulla. Och jag skyller till och med sossarnas jävla kukkrav på sjuka på er, för man får både det samhälle och de politiker man förtjänar och den här skiten fungerar ju uppenbarligen på er. Vi slänger in lite språktester, lite hårdare tag mot buset och ett skriftligt löfte på att räntan ska hållas ner om vi så ska slänga in varenda singelmamma utan dating-potential i ett härbärge. De hyr ju bara. Fan.
Jag vet inte om det var saxat direkt ur pressreleasen eller en redigerarformulering, men så stod det på SVT:s text-tv imorse i alla fall. S vill ställa högre krav på sjuka. Jag kan hänga med en liten liten bit på den stigen, det kan jag. Jag kan hålla med om det osunda i att en 25-åring inte ska ligga hemma med sjukskrivning och röka ner sig i 12 månader innan någon reagerar. Det tjänar varken vi eller 25-åringen på. Problemet med att komma åt individer är ju att det görs med individer, inte med lagtext. Om man försöker komma åt den där 25-åringen med en formulering applicerbar på alla, så kommer man att klämma 25-åringen med leukemi lika hårt som 25-åringen med sliten menisk och 120 högskolepoäng filmvetenskap. Det vet alla, blå som röda. Skillnaden är att de blå inför förra valet gjorde bedömningen att deras väljare 1) är så långt från de sjukskrivnas verklighet att de inte förstår eller 2) skiter fullständigt i sjukskrivna. Det visade sig stämma, något av alternativen. Jag kan däremot inte förstå, sätta mig in i, spåna kring, ens spekulera i, vad fan det var som fick socialdemokraterna att tro att deras väljare skulle fungera på samma sätt. Hål i hela huvudet.
Annars är jag jävligt pepp på marknadshyror. En rak höjning på 3% plus inflation varje år ”tills hyrorna planar ut” känns fantastisk. Speciellt när reformen föreslås EFTER att så många hyresrätter har sålts att det i praktiken bara blir en konstant marginalförstärkare för fastighetsägaren. En liten kickback, rätt ur min ficka. Kul förslag Fredrik.
